Hur berättade ni att

  • Mensskydd
  • Hur många menstrosor behöver man
  • Hur funkar menstrosor

    • •

    HUR berättade ni?!

    MiaKelekia skrev 2010-11-09 14:51:53 följande:

    Min pappa stod och lagade mat och vi hade tänkt att vi skulle berätta för dem när vi alla satt bänkade vid bordet. Mina båda grabbar var med och de hade fått veta dagen innan, också vid matbordet, och de blev jätteglada.
    I alla fall så frågade min mamma min yngste son hur det var att ha börjat ettan, och om han fått några nya klasskompisar, varpå han svarar högt och tydligt; NÄÄ, MEN VI HAR FÅTT EN NY LITEN BÄBIS I MAMMAS MAGE!

    •

    Hur berättade ni för era respektive att ni var gravida?

    Sv: Hur berättade ni för era respektive att ni var gravida?

    Då det inte var planerat för 5 öre och det bara hade gått 3 månader sen vi träffades så gjorde jag testet för mig själv i hemlighet.
    Ville inte "oroa" honom i onödan ifall det inte var något.
    Men ett plus blev det så fort jag kissade på stickan.

    Ringde killen och sa att vi behövde snacka.
    Åkte dit med värdens magknip.
    Väl där så fick jag aldrig ur mig orden "jag e gravid"
    så han fick gissa sig till det.
    Hans reaktion? Han asflabbade...

    Vi pratade lite om hur vi skulle göra och kom fram till att vi var tvugna att rensa skallen lite först.
    Så vi åkte till mina föräldrar så dom fick träffa han för första ggn. Tyckte det var dags nu

    Och den 17 feb i år föddes denna dunderklump!

    •

    Hur berättade ni?

    Hej på er!
    Jag har precis blivit medlem och ska försöka berätta mer om mig och min situation när jag har blivit redo för det.

    Just nu står jag och väger mellan om jag ska erkänna för mig själv och min sambo att jag har problem eller ej. Om jag erkänner kommer jag aldrig mer/sällan kunna dricka och njuta av de positiva effekterna, men å andra sidan sänker jag mig själv om jag inte gör det. Känner ni igen den ambivalenta känslan?

    Hur gjorde ni när ni berättade för era närmsta? Jag funderar på att göra det ikväll men vet inte hur jag ska börja. Det känns så overkligt och som att det händer andra men inte mig. Jag känner mig helt enkelt fånig och som att det är nåt jag "hittat på". Jag är rädd att jag lite snabbt kommer berätta och sedan skratta bort det, eftersom jag själv inte har landat i det hela och bestämt mig för om jag vill sluta eller ej. Funderar på att skriva ett brev för att få med allting jag vill ta upp. Har någon av er gjort det?

    Jag känner att d