Hur är en periodare
•
Dipsomania eller periodsupare
Dipsomania
Ett nästan bortglömt ord! Men för mig viktigt eftersom det beskriver något som jag utvecklat och som i mycket styr mitt liv.
Dipsomania kommer av grekiskans dipsos 'törst' och mania 'raseri', 'vansinne' och är en gammal benämning på återkommande tvångsmässigt missbruk av alkohol. Alltså det som kallas "periodare". Den diagnostiseras som alkoholberoende.
Jag som dipsoman kan under mycket långa perioder, månader eller år, utan något större problem vara utan alkohol. Den förekommer runt mig men jag känner mycket sällan lust att dricka. Beroendet har fått vingar och flugit ifrån mig. Sedan en dag kommer den. Tanken. Nu skulle det vara skönt att dricka. Ja, det känns som att nu har jag rätt att dricka. Sedan stegras tanken till att nu måste jag dricka. Inget får stå i vägen för det. Och några öl är väl inget. Törsten har uppstått.
Efter den första ölen kommer ”mania” det vill säga vansinnet. I rasande tempo dricker jag allt som innehålle
•
Britt Ekland: Jag är en periodare
Uppdaterad 2018-08-20 | Publicerad 2013-09-24
Hollywoodfrun om alkoholvanorna, träning och varför hon slopar kärlek
Britt Ekland talar ut om drogerna och männen
4:02
Britt Ekland dissar Gunilla: ”Hon maler hela tiden”
4:14
Britt Ekland, 70, har lagt av med fasta relationer och one night stands.
I stället fokuserar hon på Tequila.
- Jag inser att inget varar för evigt, säger Hollywoodfrun.
Britt Ekland, 70, har fullt sjå med att passa upp mannen i sitt liv.
Hon beställer room service åt honom: kokt kyckling. Sedan tittar hon uppfordrande på Tequila: ”behöver du kissa?”
Chihuahuan stirrar slött framför sig.
- Nej, säger hon och fortsätter:
- Han behöver inte gå nu. Han säger till sedan när han är nödig.
Ingen romantiker
Hollywoodfrun är allt annat än en fru. Utöver hunden är det de nyfödda barnbarnen som får hennes uppmärksamhet.
Någon stadig relation har Britt Ekland inte haft på 20 år, och hon har ing
•
Hur funkar en periodare
Min far var periodare och jag är också en periodare. Nu hoppas och tror jag att jag slutat för sista gången. Tar dock en dag i taget nu. Jag tror det skiljer mycket. Min far tog aldrig upp något efter sina fylleperioder. Jag gjorde det inte heller som barn. Allt var ju bra och kärleksfullt mellan perioderna. Skammen hos min far var nog stor. Han hade nog stora problem inom sig som han aldrig löste. Jag vet inte om han försökte få bukt med sina alkoholproblem "på riktigt". Det är möjligt att han kämpade men att misslyckas och det finns de man älskar runt en som lider gör lidandet hos alkoholisten än värre.
Jag har alltid varit öppen om mitt drickande för alla. Dock har jag ingen partner eller barn som blir drabbad nära mig. Vänner etc kan till viss del bli drabbade men oftast stänger jag bara in mig och super i min ensamhet.
Jag tror dock att det måste lyftas förr eller senare om det ska kunna bli en förändring. Det måste vara något man kan prata om. Doc