Hur har förortsslang
•
Förortssvenska
Förortssvenska (även multietniskt ungdomsspråk[1], Rinkebysvenska[2], blattesvenskan[3], Rosengårdssvenska[4], miljonsvenska[5], ortensvenska[6]) är en sammanfattande benämning på sociolekter som talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer som till exempel Stockholm, Göteborg och Malmö. Förortssvenska förekommer hos talare både med och utan invandrarbakgrund. Som det gamla södersnacket är den en inbäddad arbetarsociolekt med infödda talare i vuxen ålder. Även den lättaste "klangen av förorten" kan vara stigmatiserande i vissa sammanhang, vilket gör att talarna ofta byter över till ett normativt "standardsvenskt" uttal i mer formella situationer.[7][8] Därför får den inte förväxlas med interimspråk ("importsvenska"), även om förortssvenskans talare ibland själva kallar den för "brytning". Samtidigt finns det ingen gängse vetenskaplig definition av var en sociolekt slutar och en dialekt börjar, v
•
”Förortsslang” som identitetsmarkör i innerstaden
I Stockholm pendlar många gymnasieungdomar till en skola som ligger i en annan stadsdel. Hur de rör sig i staden har visat sig vara sammankopplat med språkattityder. Forskning visar att unga och deras föräldrar uppfattar innerstadsskolorna som platser där det talas en ”riktig svenska”. Den uppfattas som en värdefull resurs, och det finns elever som söker sig till innerstadsskolor för att tillägna sig detta åtråvärda språk.
Studerat synen på "riktig svenska" och "förortssvenska"
Under sex månader har jag deltagit i ungdomarnas skolvardag för att studera deras egna gränsdragningar mellan språkliga stilar. Vad är egentligen ”riktig svenska” och ”förortsslang” för dem? Jag förväntade mig att se hierarkier och att ”förortsslangen” skulle omgärdas av regler och kontroll. Men på skolan jag besökte var normerna annorlunda än de jag förväntat mig.
Sho gäri! Eleverna som hälsade på varandra i korridoren var inte eleve
•
Förortssvenska
Förortssvenskan har utvecklats i mångspråkiga urbana områden i Sverige. Detta sätt att tala har flera olika benämningar. I dag talar man ofta om förortssvenska och förortsslang, men ibland används även ortensvenska eller geografiskt kopplade namn som Rinkebysvenska och Rosengårdssvenska.
Ibland uppfattas förortssvenska felaktigt som en brytning, alltså att talarna har svenska som andraspråk och att svenskan då påverkas av deras modersmål. Men förortssvenska är ingen brytning utan en variant av svenska som talas både av enspråkiga och flerspråkiga personer.
Språkliga drag
Förortssvenskan är ingen enhetlig språkvariant, utan kan variera mycket mellan olika områden, grupper och talare. Men det finns några gemensamma språkdrag.
Ett framträdande drag är en särskild talrytm och språkmelodi. Uttalet beskrivs som staccatoartat, alltså ”stötigt”, och språkmelodin kännetecknas av förlängda slutstavelser kombinerat med stigande tonhöjd. I förortssvenska uttalas oc