Hur andas kräftor

Blötdjuren delas upp i snäckor och musslor. Snäckorna har spiralvridet skal. De största heter stor dammsnäcka och sumpsnäcka. Musslorna har två kupiga skal som ledar mot varandra. De största heter flodpärlmussla, dammussla och målarmussla och de minsta ärtmussla och klotmussla. Flodpärlmusslan kan innehålla värdefulla pärlor men man måste öppna och döda tusentals musslor innan man hittar en fin pärla. På grund av pärlfiske och vattenföroreningar har flodpärlmusslan blivit mycket sällsynt och är nu också fridlyst.

De gamla svenska kräftorna kallas flodkräftor. I många sjöar har de dött av en sjukdom som kallas kräftpest. Ofta har man då planterat in en amerikansk kräfta som heter signalkräfta och som inte dör av kräftpesten. Den känns igen på att den har en vit fläck på de stora klorna.

Denna artikel handlar om sötvattenskräftor i familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae, för andra kräftdjur som kan kallas kräftor, se kräfta.

Kräftor är de arter av sötvattenslevande kräftdjur i gruppen storkräftor och ordningen tiofotade kräftdjur som hör till familjerna Astacoidea, Cambaridae och Parastacidae. De tre familjerna hör till två överfamiljer, Astacidae och Cambaridae som förekommer på norra halvklotet hör till överfamiljen Astacoidea, och Parastacidae som förekommer på södra halvklotet hör till överfamiljen Parastacoidea. De tre familjerna som kräftorna är samlade i omfattar tillsammans 618 arter.^[1]

Kräftor hör samman med humrar och krabbor till de största kräftdjuren. Bland kräftorna finns flera arter som fiskas eller odlas av människan som föda, till exempel flodkräfta, signalkräfta och röd sumpkräfta. Kräftor har utnyttjas som föda av människan under lång tid. Från Europa finns skriftliga källor i form av kokboksrecept som visar att

•