Hur ligger den döde
•
Placering i kyrkan
Placering i kyrkan vid begravning
När det kommer till placering i kyrkan vid begravning styrs det oftast av olika traditioner, men skiljer sig ibland också mellan kyrkor och kapell. Gemensamt för samtliga begravningar är att den närmaste familjen sitter längst fram.
Det vanligaste är att de närmast anhöriga sitter på höger sida och de bekanta på den vänstra, oavsett om begravningen hålls i kyrka eller annan lokal.
Den högra sidan ses från perspektivet när du kliver in i kyrkan eller lokalen och brukar kallas hjärtsidan, eftersom det är den sidan den avlidnes hjärta finns. De närmast anhöriga sitter alltså närmast hjärtat. Om begravningen enbart är till för de närmaste sitter alla på den högra sidan.
Samma tanke gäller om anhöriga ska bära kistan. Då brukar den eller de som är närmast bära på hjärtsidan.
Placeringen i kyrkan kan i förväg planeras med prästen, officianten eller begravningsrådgivaren. Vid större begravningar eller om du har en mindre kyrka/l
•
Visning av avliden
Det fanns en tid, då de flesta avled i hemmet. Traditionen på den tiden var att den döde låg kvar i sin kista i hemmet. Kistlocket var öppet och släkt, vänner, bekanta och alla andra som ville kom på besök för att ta ett sista farväl innan den avlidne begravdes. Det var på sätt och vis så en visning fungerade för länge sedan.
I vår tid inträffar döden allra oftast på någon typ av institution. Ett vårdhem, äldreboende eller på ett sjukhus. Och för de anhöriga finns oftast en möjlighet att komma dit till sjukavdelningen eller akutmottagningen för ett sista avsked.
Innan de anhöriga kommer till platsen gör sjukhuspersonalen iordning den avlidne. Man ser till att den döde är ren och tar på rena kläder, patientskjorta eller de egna kläderna. All eventuell sjukvårdsutrustning tas bort. Ibland erbjuds också de närstående att närvara och delta i iordningställandet av den avlidne. Ofta finns ett speciellt visningsrum på sjukhuse
•
Jordbegravning eller kremering
Med jordbegravning menas att kistan med den avlidne sänks ner i en grav. Kremation eller eldbegängelse som det ibland kallas, innebär att kistan med den avlidne bränns och askan gravsätts vid ett senare tillfälle.
Det är i första hand den avlidnes önskan som styr valet om jordbegravning eller kremering. Om ingen känd önskan finns är det de anhörigas beslut. Det kan vara svårt att ta ett sådant beslut som anhörig, därför är det bra om önskemål blir nedtecknade i t ex i Livsarkivet.
Kremering är idag den vanligaste begängelseformen, under 2019 var 82% kremationsbegravningar.
Oavsett om det är jord- eller kremationsbegravning behövs alltid en kista.
Kremering
Kremering innebär att kroppen bränns till aska. Det är idag den vanligaste begängelseformen i Sverige. Efter kremeringen samlas askan ihop och hålls inlåst antingen på krematoriet eller på den kyrkogård där gravsättningen