Hur framställs lin
•
Lingarn
Lingarn är som tråd i ofärgat skick alltid brunaktig, men bleknar med tidens gång och tvättande till ljust beige. Lin krymper bara vid första tvätten. Lin är svårare att slå tätt i en vävstol än till exempel dagens bomull, och torde vara ännu svårare att få tätt slaget i de stående vävstolar man hade fram till 1700-talet, där inslaget "packas" uppåt. Tätheten i tyget påverkar tygets slitagetålighet.
Beredning av växten lin för tillverkning av lingarn (linberedning) är en omständlig procedur med skörd, rötning, bråkning, skäktning, häckling och spinning, omgärdad av många moment och särskilda redskap.
Fram till 1500-talet då spinnrocken fann sin väg till Sverige, spann man här tråden med hjälp av sländor försedda med rotationsvikter i form av sländtrissor.
Linvarpen är en varp i en klass för sig. Vare sig det är myt eller fakta så skiljer det sig från andra slags varpar att ha i vävstolen. Lintråden betraktas som att den "lever sitt eget liv", det fordras ett a
•
Kerstin (Åke) Persson Kilhult. Elna (Jöns) Bengtsson, Piledal. Dom äldre kvinnorna fick spinna både lin och ull på sommar-halvåret eftersom arbetet på åker och äng ansågs för tungt. På vintern, då intet utearbete fanns för pigorna, skulle dessa eller hemmadöttrar, spinna lin eller ull.
Linbearbetning hos per Jönsson, Kilhult. Pojken hette John Persson, son till Elna och Per Jönsson. Från vänster: 1. Bengta Mårtensson 2. Okänd, 3. Per Jönsson, 4. Jöns Olsson, 5. Elma Jönsson.
Information om Brydestuan i Killhult
Linberedning
Där linet skulle sås skulle jorden vara riktigt lucker och tjenlig.
Linet såddes Petronella-dagen. Det första göromålet man hade med linet var lukningen. På hösten, då den andra säden var mogen, var även linet färdigt att skördas.
Man röskte upp det med rot, band det i kärvar och satte sen upp dessa i travar. Sen togos travarna in och knopparna repades av. Därefter breddes linet ut på en ”svärstubb” till röddning eller röttning.
Då linet var tor
•
1. Biologi
Det finns två typer av lin, oljelin och spånadslin. Oljelinets strå är kort och starkt förgrenat, vilket ger många frökapslar. Spånadslinet har ett långt strå med sparsam förgrening, särskilt vid hög utsädesmängd, och ger därmed längre fibrer men lägre fröskörd. Oljelinet har större blomblad och stjälkblad än spånadslinet.
Groddplantan består av en snabbt växande primärrot och en hypokotyl. Hypokotylen är till en början starkt knölad upptill men rätas och lyfter hjärtbladen - som i detta stadium fortfarande är omslutna av fröskalet - genom markytan. Under den fortsatta utvecklingen förstoras och förtjockas hjärtbladen och epikotylen förlängs. Roten växer under efterföljande stadier ut till en tämligen svag, kort, ljusgul huvudrot med fina sidorötter. Stjälken blir upprätt, rikt förgrenad, och tämligen lågvuxen. Bladen är talrika, lansettlika, helbräddade och trubbiga. Blommorna sitter i knippen i spetsen av stjälken och dess grenar. Linet har benäg